Liksom många andra brukar jag då och då lyssna till Folkhälsomyndighetens pressträffar om coronaläget. Det är intressant och upplysande, men även en hel del upprepande av grundläggande kunskaper: Sköter vi oss alla, så sprids smittan mindre.
I olika perioder det senaste året har Covid-19-läget varit olika: ökande, stabilt, på en platå, sjunkande osv. Sk ”superspridere” kan ställa till med ett riktigt elände för många. Är R-värdet lågt, dvs varje sjuk smittar färre än en person, så minskar smittan och människoliv räddas.
Lite på samma sätt är det med fadderskap. Fast tvärtom. Ju fler av oss som går in och tar ett personligt ansvar för en annan människa, desto fler kan hjälpas. Ett högt R-värde på fadderskap vore helt enkelt en höjdare för mänskligheten!
Som vi alla vet är livsvillkoren inte desamma över hela jorden. Vi som råkar ha förmånen att bo i ett rikt land som Sverige, har i princip alla mat i magen, kläder på kroppen och tak över huvudet. Visst finns det ett fåtal som även i Sverige kämpar för födan, men generellt så är det väldigt många som har råd med både den ena och andra lyxartikeln. Med vår 15:e plats på listan över de länder som har högst BNI har svensken mer än 72 gånger så hög inkomst som de fattiga burunidierna. Rättvist? Nej.
Tänk om du för varje tusenlapp du investerar i din egen bekvämlighet och lyx la en del till någon annans grundläggande behov? Eller att du kanske helt enkelt tänker efter hur många barn, vuxna, behövande, vill du förändra livet för? Jag tror faktiskt att majoriteten av alla som bor i Sverige skulle kunna ha minst ett fadderbarn. Många skulle kunna ha betydligt fler.
När vi börjar inse vilken möjlighet våra pengar innebär för någon annan, kanske märkeströjan inte blir helt lika viktig och lyxbilen förlorar något av sin charm. Inte så att jag tror att vi inte kan unna oss något, det finns flera aspekter på hur ett samhälle ska kunna fortsätta vara välmående i form av handel osv, men jag tror ändå att vi kan göra betydligt mer för vår medmänniska som inget har. Kanske behöver vi stanna till och reflektera över hur mycket några extra hundralappar från oss i månaden kan betyda för många människor på vår jord.
Men jag har redan ett fadderbarn, säger du. – Så bra! Underbart! Lite utmanande vill jag dock säga att det ju inte finns något som säger att man bara kan ha ett fadderbarn. I vår familj är vi fyra personer och har vi fyra fadderbarn, och egentligen borde vi nog faktiskt kunna ha fler. Det kan säkert en stor del av er som läser detta också.
Tack för vad du gör för de behövande och ha en underbar vår!
Berith Nilsson, redaktör HTLI NyhetsForum
Texten är införd i HTLI NyhetsForum nr 1 2021